Veckan i Hällekis!!
Vi, jag, mamma, Penrose, Angus, Sanna och Felix åkte dit söndagen den 1:a december och installerade oss. Älskar Hällekis och det lugn och den harmoni som är där! Innan vi åkte dit har jag hunnit träna 1 pass med Penrose sen sist, så vi har vilat oss i form ;)
Först berättar jag om träningen för Rebecca i frihetsdressyr, och det är jättesvårt att förklara i text allt man gör och hur man gör, men det här är i alla fall ett litet försök :) Det kommer en ihopklippt film från alla passen, även dom från Christofer, så småningom så ni kan se vad jag menar :)
I alla fall så på måndagen var det dags för första passet för Rebecca.
Rebeccas och "mitt" mål var att på fredagen kunna ha Penrose lös i ridhuset och han skulle följa mig oavsett vad som händer, om till exempel hästar kommer och går ska han ha fullt fokus på mig. Jaja, tänkte jag, vi får nog se hur det blir med det... Träningen kom igång och vi fick med att han skulle förstå sticken (en styv pinne) och backa för den bara jag lyfter den mot hans bog. Nu eller rättare sagt då tyckte ju han att man slog honom bara man petade lite lätt på bogen... Han är en väldigt känslig pojke.... När han förstod det var det dags att flytta bakdelen genom att lyfta sticken mot bakhasen. Det viktigaste av allt i denna träning är att hela tiden klappa hästen och vara den nära, vilket för mig känns helt rätt!! Att bara lyckas med detta på första passet och få honom att flytta för knappt nåt alls var fullt tillräckligt. Det är supersvårt att förklara men det jag kan säga att nästan hela passet gick åt till att klappa på honom. Så här fortsatte det under hela veckan. Dag två fick vi upprepa det vi lärt oss men lägga till att släppa lite på repet jag höll i honom med för att få ännu mer känsla av att han var lös. Under dag två fick jag även lära honom och mig att med min kropp och sticken få honom att följa mig (jag backar) genom att guida honom via att "fånga" ytterbog. När han förstod vad jag var ute efter fick vi börja gå serpentinbågar mellan block som låg på marken. Det var då det ställde träningen på sin spets för då blev det "skarpt" läge att han verkligen följde mig. Måste lov att säga att från början var det ett trevande men det gick, det jag däremot upplevde var att när Rebecca tyckte att jag skulle lägga repet om halsen på honom så han var "lös" var jag tvungen att gå på min känsla istället för att hjälpa till med repet och helt plötsligt gick det!!
Det hände ett par gånger att jag tappade honom och han flöt iväg och försvann iväg i ridhuset, vilket var väldigt bra för då kunde Rebecca förklara hur man ska göra och inte göra...och jag kan säga att jag alltid gjort och även gjorde då det man inte ska göra... Man ökar sin energi i kroppen just för att man får lite "panik" och vill få tag på hästen fort..vilket resulterar i att hästen går iväg ännu fortare och en jakt uppstår. Det var mycket prat om hur min energi och rörelse i min kropp påverkar hästen, vilket är så rätt när man hör det. Märkligt bara att man inte kan tänka ut det själv! Dag tre fortsatte på samma sätt men jag kände direkt att jag hellre släppte Penrose "lös" direkt och började jobba och han hade mycket mer fokus på mig och jag fått bättre kontroll på min kropp. Kan säga att det var en underbar känsla!! Rebecca pratade också mycket om våra bubblor vi har runt oss, både jag som förare och hästen och att dessa bubblor ska möta varandra och får aldrig komma för långt ifrån varandra för då tappar jag hästen, vilket jag kände direkt att jag gjorde när jag placerade mig fel.
Det var en härlig känsla när Penrose sökte min kontakt och ville vara mig nära så länge jag höll mig där jag skulle! och jag kan säga att vi fått en så mycket bättre kommunikation och det egentligen redan efter första passet och det har bara utvecklats under veckan. Den fjärde dagen gjorde vi återigen repetition av de tidigare träningarna, men vi fick ytterligare en övning, att jag placerade mig bredvid Penrose i boghöjd, klappar på honom, och lyfter sticken bakom min rygg för att få honom att backa, flyttar mig längre bak och lyfter igen, gör detta tills jag är typ vid hans höft, han ska hela tiden ha fokus på vad jag gör och när jag är där går jag runt honom och när jag är på andra sidan släpper jag honom och går nån meter ifrån honom och fram till huvudet igen och där ska han stå still hela tiden. Detta är för att jag ska kunna få stopp på honom och även kunna backa honom även om jag är bakom honom.
Denna dag kollade Rebecca på mig och sa, nu släpper vi honom och tar av honom repgrimman och du gör alla övningar igen fritt! Jag bara flinade och tänkte, jaså du, det tror du går? Men det gjorde det!!! Tror ni jag var lycklig??!!
Femte och sista dagen var det repetition igen, men även ytterligare en ny övning. Att få honom att förstå att om jag ökar avståndet mellan oss ska han söka min bubbla och komma till mig vilket får honom att börja trava och när han gör det börjar jag springa och han följer mig likadant då i trav som han gör i skritt och det fungerade och jag kände att vår kommunikation blev ännu starkare och han var med mig och hade fullt fokus på mig!! Och från trav ner till skritt eller halt, vilket jag ville så funkade det!!! Så på fredagen var Rebeccas (och mitt) mål uppnått!
Kan säga att Rebecca fick vid alla övningar dels visa mig och även Penrose vad vi ville ha, så lite "fusk" blev det, men det är och var bara för att jag aldrig nånsin tidigare gjort detta och för att Penrose skulle känna sig trygg och få en chans att förstå eftersom Rebecca kan det här och vet precis hur hon ska guida honom!!
Jag har alltid tyckt Rebecca varit så duktig och grymt imponerad av hennes arbete med hästarna, men sen hon började med den här läran av frihetsdressyr så avgudar jag henne! Hon är så duktig och den här lugna, kärleksfulla och fina kommunikation hon använder sig av idag passar mig precis som handen i handsken!! Det känns så rätt för mig, att få ha min häst nära, klappa och gosa med hästen under inlärning, mycket beröm och att hästen och jag kommunicerar med varandra hela tiden är helt fantastiskt!!! Önskar att alla fick ha Rebecca som tränare!!!
Nu ska jag berätta vad vi fick göra för Christofer:
På måndagen jobbade jag från marken för att visa dels vad vi tränat på och för att få veta vad vi behöver träna vidare på. Det visade sig rätt snart att jag behöver träna Penrose på att bli mindre känslig, alltså han är superkänslig och i och med det har jag blivit mindre och mindre i mina hjälper, det räcker med att jag bara höjer spöet tio centimeter så går han till exempel in i slutan och det är ju jättefint och bra, men om jag skulle behöva korrigera honom och be om mer samling och vill lägga spöet på ryggen, hasen osv på honom kastar han sig iväg och blir spänd, vilket gör att jag inte kan korrigera honom, så träningen blev att lägger jag spöet på ryggen och han far iväg låter jag spöet ligga kvar still på honom tills han inser att lösningen är att ta det lugnt och inte fara iväg.
Dag två var det dags för ridning! Penrose är helt lugn med att ha mig på ryggen men samma där, la jag på skänkeln så blev han spänd och gick för mycket ifrån skänkeln. Skänkel betyder ju egentligen inte framåt, även om den gör det just nu för Penrose under inridningen då han inte kan mina sitshjälper än, men en skolad häst ska ju samla sig när jag lägger på en skänkel och inte gå fortare.
I alla fall så longerade Christofer mig och vi introducerade innertygel för honom för att han ska komma "bort" från innerbog och forma sig runt mitt inner sittben. Vänster varv har han lättast i så där forma han sig skapligt bra för att vara första gången men i höger varv blev han lite för rak och sladdade runt med bakdelen ganska mycket. Men han skötte sig otroligt bra!! Vi introducerade även samsidiga hjälper, alltså innertygel och innerskänkel.
Dag tre var det återigen fokus på innerbog, men vi fortsatte med samsidiga hjälper och la även på ytterhjälperna och jag fick flytta honom ut på en större volt och in på en mindre volt, jag fick även börja att försöka göra varvbyten. Nu är ju Penrose mycket jobbad i longeringen så det räckte ju med att Christofer började visa så hängde Penrose med :) Den här dagen fick jag även börja med att öka och minska tempot, allt för att underlätta för att få igång traven och när det funkade så ökade jag skritten och min takt i sätet och vi travade!!! Så mjuk trav har jag aldrig känt på nån häst förut och med så mycket rygglyft direkt!! Penrose slappnade av fint i traven och formade sig lättare i trav än i skritt så det var verkligen en fröjd att sitta där och bara känna hästen under sig!!!
Dag fyra, var samma lika som dom tidigare dagarna men vi la till en liten liten öppna också, just för att få till ännu mer bogförflyttningar, det var mer en känsla än en öppna :) Redan denna dag var det stor skillnad, Penrose formade sig mer direkt och hittade sin balans väldigt snart och kunde hålla den bra! Jag fick träna ganska mycket på att styra och Christofer tyckte att Penrose var så pass bekväm med allt så att hade det varit han hade han börjat rida själv utan linförare, men det kände jag mig inte riktigt bekväm med än...inte just då...det fanns inte direkt nån servo på Penrose utan mer styrning som på en riktigt gammal traktor ;)
Veckans sista pass...
Vi vaknar på morgon och det är snöstorm....kommer upp till ridhuset och möts av snö i ridhuset!! Fåglarna som finns i ridhuset var desto fler och det ven och knaka i ridhuset så jag tänkte att jaja är det nån gång jag åker av min Penrose så är det väl idag!
Passet började och Penrose var lite spänd, men inte så mycket som jag trodde han skulle vara. Vi repeterade allt vi gjort i veckan och till slut sa Christofer att nu släpper jag dig, men jag finns här bredvid dig hela tiden. Hua tänkte jag, ska vi bli fria idag när det finns massor att bli skiträdda för, men men kör i vind! Så Christofer släppte loss oss och som sagt, det fanns ingen servostyrning på Penrose men han tog styrningen i alla fall och vi skrittade runt lite på volten, gissa om jag var lycklig!!! 8:e gången jag sitter på min fina ponny styr jag runt själv, dock med Christofer som kan med sitt kroppsspråk hjälpa mig att styra lite så känslan enorm!
Efter en liten stund blev vi fastknäppta igen och jag travade lite och vi fick ett fint avslut på en fantastisk vecka!!!
Att ha möjligheten att träna för Christofer och Rebecca är helt underbart!!! Dom är två otroligt duktiga och verkligen ödmjuka människor som gör allt för att man ska förstå och bygger upp ens självkänsla så att man dels känner att jag klara det här för så mycket hjälp har jag fått, jag förstår och alla kloka ord dom säger bär man med sig! Jag kan säga att jag är otroligt lyckligt lottad som dels har deras hjälp och att jag fått tag på en superstar till häst och jag har en känsla av att det här samarbetet mellan oss alla kommer att kunna bli hur bra som helst! <3