Träningarna fortsätter och ny sadel köpt :)
Häromkvällen tog Penrose och jag en sväng i skogen, jag var lite fundersam på hur vi skulle ta oss förbi getterna hos grannarna som var flyttade, men men det får vi ta då när vi väl kommer dit tänkte jag och red iväg. Vi red först upp till mamma och sa hej och redan på vägen dit var det JÄTTEläskiga högar med grenar och ris! Men vi tog oss förbi :) När vi väl red därifrån så har grannar också hästar och dom blev skiträdda när vi kom runt hörnet och då blev ju Penrose också skiträdd!! Han kastade sig först iväg åt sidan och sen rakt fram, fasen också hann jag tänka, men jag fick stopp på honom, bromsen fungerade :D Så skönt!! Däremot kände jag att en riktig sadel när jag rider ut börjar kännas aktuellt... rider bara i min barbackapadd och visst jag har stigbyglar om utifall att jag måste ta stöd men det är inget som känns bra då det blir punkttryck på ryggen.... Hur som helst vi red vidare och getterna brydde han sig inte nämnvärt om. Upp i skogen och där har andra grannar ställt ut en gammal vagn i kanten, och gissa om jag hade en rädd häst igen!! Han blev som förstenad, hörde hur hjärtat slog och han ville vända hem. Så efter några minuter så hoppade jag av för att ge honom tryggheten från marken och efter en stund hängde han med mig fram och luktade på den och den var väl ganska ok. Efter det fick vi en trevlig tur i skogen :)
I förr igår tränade vi bara en kortis här hemma i hagen, först lite avancerad longering, vilket han har blivit grymt duktig i!! Jag kunde till och med börja få honom att samla sig och gå mer åt halva steg än trav och det är första gången jag kräver det av honom så han skötte sig jättefint!! Tog lite galopp och han bara föll in i galoppen och galopperar numera med en rund svävande galopp :D
Avslutade passet då jag tyckte han skött sig så bra, men kände att 15 minuter var lite väl kort så då gjorde vi lite repetition på frihetsdressyren. Tog av honom kapsonen så han var helt lös i hagen och han följde mig superfint! Han är väldigt uppmärksam på vad jag gör med bara mina axlar och det känns som om jag bara behöver tänka att jag ska svänga åt höger eller vänster så är han med mig på en gång :) Ökar jag avståndet mellan oss börjar han trava, för att vara mig nära, jag börjar springa baklänges och han hänger med mig lika fint som i skritten, jag stannar och han gör en halt på precis lagom avstånd från mig! (nu är ju det väldigt nära skulle säkert många tycka men jag vill och har lärt honom att vara nära mig. Han är så jäkla mysig och det märks och känns verkligen att vi kommit varandra väldigt nära psykiskt också! Jag behöver knappt visa honom, vilket jag troligtvis gör med med kropp ändå, vad jag är ute efter och vad jag vill så gör han det och han kommer dessutom alltid springandes i hagen för att möta mig så fort jag bara visar mig i närheten av stallet, så han tycker nog om sin virriga matte ändå :) <3
Så igår va vi iväg för att prova ut sadel till honom, hade hittat en sadel som jag trodde skulle passa honom, men han är svår att hitta sadel till, inte för att han har nåt konstigt sadelläge eller så men när han står och skrittar har han en ganska rak rygg, något svängd men så fort han börjar trava så lyfter han sin rygg så mycket!! Han blir precis helt spikrak och då hamnar sadlarna lite tokigt på honom, dom lyfts i bakvalvet trots att dom är raka i sina bommar...
Men men som sagt, vi, mamma, Penrose och jag åkte till Eskilstuna för att möta upp tjejen som hade sadel till salu hemma hos en sadelmakare/sadelutprovare som heter Laila. Penrose var ju lite spänd och dan men det är ju nåt man får räkna med, han är ju inte gammal, är på ett helt nytt ställe, Lailas dotter kom och red i paddocken samtidigt på en hemskt söt liten tjej tyckte Penrose.
Jag började med att longera honom lite, som sagt spänd och dan va han men ja det gick väl skapligt. Vi satte på sadel och han skjuter ännu mer rygg, det är bra läskigt det där med sadel! Eller så är han också lite obstinat och busig för han får nåt att busa mot? Efter en liten stund sätter jag mig upp och jag bara känner att han kan explodera när som helst.... inser att jag börjar bli gammal och lite feg :P men men jag kan ju inte ge mig, jag vet att den här sadel ligger så bra den bara kan och är supermjuk och fin mot hans rygg! Så jag rider runt och får lite draghjälp av Lailas dotter och ponny. Vi skrittar runt lite och tar sedan traven, och det går faktiskt riktigt bra, han skjuter ju rygg och jag känner att han är väldigt pigg och busig, hoppar till nån gång men värre blir det inte så han gillade nog sadel han också!
Vi avslutar och jag köper sadeln :) Det som är så skönt är att i och med att det är Laila som kollade kan hon också stoppa om sadel lite så den kommer att passa Penrose ännu bättre, så den blev kvar hos henne för lite korrigeringar. Hon tyckte nog att den var ok, men jag kände att jag vill ha den så nära perfekt den kan bli och det är lika bra att hon får göra det nu och behålla sadeln, när vi ändå var där. Har jag varit utan sadel tills nu kan jag vänta några dagar till :) Och det bästa är och också anledningen till jag köpte den här sadel är att Laila tror att den här kommer han kunna ha även när han ändrar sig i kroppen, då det är utbytbart koppjärn och den är byggd så att den går att korrigera en del i bossorna efter hästen, och i och med att han ser ut som han gör redan nu så kommer sadel troligtvis i alla fall bara passa honom bättre och bättre, men det vet man ju aldrig men förhoppningsvis :D
Jag lastade in Penrose och när vi sen stod och pratade berömde dom honom. Dom tyckte att han var jättetrevlig, och duktig ponny, att han var lugn för att vara så ung och att han var så lättlastad! Oj sa jag, nu gick han ju inte alls på nå snabbt! Då skrattade dom och sa nä han stod ju still i typ 30 sekunder innan han gick in!
Vi har alla olika referenser ;) Jag är ju van att mer eller mindre bara gå raka vägen in med mina hästar, men vet att när man är borta och det händer saker runtomkring att hästarna kan bli lite ofokuserade och vill vara kvar där det händer grejer, men som sagt även om det tar 30 sekunder så känns det länge när man är van att bara traska in :)
I förr igår tränade vi bara en kortis här hemma i hagen, först lite avancerad longering, vilket han har blivit grymt duktig i!! Jag kunde till och med börja få honom att samla sig och gå mer åt halva steg än trav och det är första gången jag kräver det av honom så han skötte sig jättefint!! Tog lite galopp och han bara föll in i galoppen och galopperar numera med en rund svävande galopp :D
Avslutade passet då jag tyckte han skött sig så bra, men kände att 15 minuter var lite väl kort så då gjorde vi lite repetition på frihetsdressyren. Tog av honom kapsonen så han var helt lös i hagen och han följde mig superfint! Han är väldigt uppmärksam på vad jag gör med bara mina axlar och det känns som om jag bara behöver tänka att jag ska svänga åt höger eller vänster så är han med mig på en gång :) Ökar jag avståndet mellan oss börjar han trava, för att vara mig nära, jag börjar springa baklänges och han hänger med mig lika fint som i skritten, jag stannar och han gör en halt på precis lagom avstånd från mig! (nu är ju det väldigt nära skulle säkert många tycka men jag vill och har lärt honom att vara nära mig. Han är så jäkla mysig och det märks och känns verkligen att vi kommit varandra väldigt nära psykiskt också! Jag behöver knappt visa honom, vilket jag troligtvis gör med med kropp ändå, vad jag är ute efter och vad jag vill så gör han det och han kommer dessutom alltid springandes i hagen för att möta mig så fort jag bara visar mig i närheten av stallet, så han tycker nog om sin virriga matte ändå :) <3
Så igår va vi iväg för att prova ut sadel till honom, hade hittat en sadel som jag trodde skulle passa honom, men han är svår att hitta sadel till, inte för att han har nåt konstigt sadelläge eller så men när han står och skrittar har han en ganska rak rygg, något svängd men så fort han börjar trava så lyfter han sin rygg så mycket!! Han blir precis helt spikrak och då hamnar sadlarna lite tokigt på honom, dom lyfts i bakvalvet trots att dom är raka i sina bommar...
Men men som sagt, vi, mamma, Penrose och jag åkte till Eskilstuna för att möta upp tjejen som hade sadel till salu hemma hos en sadelmakare/sadelutprovare som heter Laila. Penrose var ju lite spänd och dan men det är ju nåt man får räkna med, han är ju inte gammal, är på ett helt nytt ställe, Lailas dotter kom och red i paddocken samtidigt på en hemskt söt liten tjej tyckte Penrose.
Jag började med att longera honom lite, som sagt spänd och dan va han men ja det gick väl skapligt. Vi satte på sadel och han skjuter ännu mer rygg, det är bra läskigt det där med sadel! Eller så är han också lite obstinat och busig för han får nåt att busa mot? Efter en liten stund sätter jag mig upp och jag bara känner att han kan explodera när som helst.... inser att jag börjar bli gammal och lite feg :P men men jag kan ju inte ge mig, jag vet att den här sadel ligger så bra den bara kan och är supermjuk och fin mot hans rygg! Så jag rider runt och får lite draghjälp av Lailas dotter och ponny. Vi skrittar runt lite och tar sedan traven, och det går faktiskt riktigt bra, han skjuter ju rygg och jag känner att han är väldigt pigg och busig, hoppar till nån gång men värre blir det inte så han gillade nog sadel han också!
Vi avslutar och jag köper sadeln :) Det som är så skönt är att i och med att det är Laila som kollade kan hon också stoppa om sadel lite så den kommer att passa Penrose ännu bättre, så den blev kvar hos henne för lite korrigeringar. Hon tyckte nog att den var ok, men jag kände att jag vill ha den så nära perfekt den kan bli och det är lika bra att hon får göra det nu och behålla sadeln, när vi ändå var där. Har jag varit utan sadel tills nu kan jag vänta några dagar till :) Och det bästa är och också anledningen till jag köpte den här sadel är att Laila tror att den här kommer han kunna ha även när han ändrar sig i kroppen, då det är utbytbart koppjärn och den är byggd så att den går att korrigera en del i bossorna efter hästen, och i och med att han ser ut som han gör redan nu så kommer sadel troligtvis i alla fall bara passa honom bättre och bättre, men det vet man ju aldrig men förhoppningsvis :D
Jag lastade in Penrose och när vi sen stod och pratade berömde dom honom. Dom tyckte att han var jättetrevlig, och duktig ponny, att han var lugn för att vara så ung och att han var så lättlastad! Oj sa jag, nu gick han ju inte alls på nå snabbt! Då skrattade dom och sa nä han stod ju still i typ 30 sekunder innan han gick in!
Vi har alla olika referenser ;) Jag är ju van att mer eller mindre bara gå raka vägen in med mina hästar, men vet att när man är borta och det händer saker runtomkring att hästarna kan bli lite ofokuserade och vill vara kvar där det händer grejer, men som sagt även om det tar 30 sekunder så känns det länge när man är van att bara traska in :)
Här kommer en bild på vår fina och superduper sköna sadel!!!
