Idag var det dags för ett träningspass igen. Tuva var med och red Dukat och det gick jättebra :) . Själv var jag väl inte i mitt optimala sinne...sov bara 4 timmar, in till Arboga en sväng, hem, stresstäda lite, ut, koppla på släpet, borsta leriga hästar, packa allt och iväg. Tur att hästarna är lättlastade!!! Tuva, 10 år, lastade både Dukat och Penrose :) Väl iväg och försöka andas lite var jag väl inte helt i den sinnesstämning jag egentligen önskar... något rättretlig... Men men..väl på plats på med alla grejer på båda hästarna. Tuva red runt i paddocken med Dukat och det såg jättefint ut! Själv trevade jag runt och fick inte Penrose riktigt dit jag ville... berodde det på att min sinnesstämning inte va där den skulle eller är det helt enkelt så att vi kommit så pass långt i vår utbildning att jag kräver mer?! Tyckte att vi inte alls fick till det i höger varv, han kändes spänd och gick över ytterbog.. i vänster varv gick det i alla fall bättre, vilket i och för sig varit hans starka sida hela tiden. Jag provade lite diagonal sluta och det gick bra och lite öppnor och slutor och visst gör han dom men som sagt, kraven kanske har blivit högre... Jag släppte allt och bara lät honom skritta runt på lös tygel och vi bara landande i att vi var i paddocken. Efter en stund kom min underbara vän Sanna ut och vi tog allt uppsuttet och allt kändes helt plötsligt bättre, men inte lika bra som tidigare. Vi tog lite voltarbete och gick sedan ut på rakt spår, jag kände hur jag var alldeles för spänd i min kropp och min tyngdpunkt låg långt upp i bröstet, spände skänklarna (vilka i stort sett bara ska hänga) och drev mer med dom än med min inre energi... Efter ca 10 minuter kom vi fram till att det kanske är dags att jag blir den mer primära och hon den sekundära. Först tyckte Penrose att vi var bra konstiga, stannade upp och förstod nog ingenting... Men efter fem minuter och ett varvbyte så bara släppte allt i höger varv! Han slappnade av, jag bara satt och med min inre tanke om hur jag ville att han skulle gå så gick han som om han inte gjort annat! Han släppte spänningen i kroppen, släppte ner inre bröstkorgen och formade sig jättefint efter mitt inre sittben och gick så i ca 10-15 sekunder!! Vi avslutade direkt med en halt och mycket beröm!!! Vilken känsla! Salig!! Tänk vad några få sekunder kan göra för att man ska bli hellycklig och inse att vilken fantastisk ridhäst jag kommer att få, bara jag är med i mina sinnen!! <3