Unghäst med vårkänslor!!
Såg häromdagen i Penrose ögon att energin var på topp.... det liksom lyser i ögonen på honom, men idag när jag hade möjlighet att ut och rida på honom såg han lite lugnare ut (jag har legat sjuk i en vecka plus att förra veckan blev det ingen ridning så han har stått i två nästan tre veckor nu). Sagt och gjort så skulle jag ut på tur idag.
Han är ju lite rolig för när jag kommer med sadel och träns tittar han på mig som är du riktigt säker, och vet du, jag kan en annan lek, springa runt i boxen så många varv som möjligt innan du fått på mig allt!!
Det låter kanske värre än det är ;) Men men han rör sig gärna runt och tycker att när jag kommer med tränset så kan vi ju gosa eller hitta på nåt annat :)
På med alla grejer och sätta sig upp... Penrose brukar ha lite bråttom iväg, det liksom spritter i kroppen på honom när jag satt mig på :)
Så idag förstod jag att det kommer att bära iväg så fort jag satt mig sadeln och visst är han lite bortklemad med att få gå iväg direkt, men jag begärde i alla fall att han skulle stå still i 5 sekunder innan han fick ge sig av och inte kan han gå... det är liksom full trav om han nu fick bestämma själv, ner för backen, får vara glad att han stannar lätt när jag ber om det när vi kommer ner till vägen, ut på vägen och full trav igen och jag låter honom hållas, bäst han får springa av sig, det är ju frivilligt ;)
Så idag fick Penrose även välja väg och han tog den jag trodde eller rättare sagt den han trodde skulle leda till en uteritt med grannen och hennes hästar, men tjii fick han inte idag. Så när vi kommer till det vägskäl där vi brukar mötas blev Penrose lite putt och stannade, när jag bad honom gå fram så böjde han ner huvudet och stutsade rakt upp i luften och när jag drev på honom så lättade han i fram istället, men inget allvarligt utan mer på bus. Nåja, när vi var klara där och fortsatte vår tur så var ju Penrose tvungen att bli rädd för en sten som låg efter vägen, för den hade nog flyttat på sig sen sist vi red förbi ;) Hoppade rakt upp i luften och slängde med huvudet, och problemet är ju bara att jag kan ju inte låta bli att skratta åt hans tokigheter och det känner ju han så då tokar han ju sig ännu mer :D Nåväl, upp i skogen, mer hopp och stuts, tror knappt han nuddade mark dom första 2,5 km... Så jag kände att nu tar vi galoppen så han får springa av sig lite och det gick ju bra förutom att det gick nog lite fortare än jag tänkte mig så jag försökte bromsa honom lite med handen, i och med att han är superkänslig i munnen så blir han ju lite förnärmad när jag tar honom i munnen med handen bakåt, så huvudet åker upp och skakar åt alla håll, galoppen går typ uppåt, känns nästan som han står på stället och småstegrar, kastar sig åt sidan (då tar jag knappt i munnen på honom) och jag kommer på mig själv att släppa min energi, andas djupt och säger till honom att nu räcker det, nu tar vi det lugnt! Då som först började han slappna av lite i alla fall och vi kunde börja rida :D Tokiga lilla goa ponny!!! Jag kan verkligen inte låta bli att skratta åt honom och han fyller mig med glädje, trots sina tokigheter!!
Dom återstående 2,5 km hem kunde vi trava och galoppera så att det såg ut som om vi har nån sorts ridkunskap i alla fall :D
Även om han håller på så här, så känner jag mig väldigt trygg på honom, han gör dessa blandade småhopp av glädje och överskottsenergi, och då är det ok, i alla fall för mig, för han är trots allt en ung häst som dessutom har högt påslag av vårkänslor och det kan inte jag bli arg på utan jag tar det som en balansövning till häst :) Jag får nog bara rida lite mer så åtminstone överskottsenergin försvinner ;)
<3 Penrose <3