De två sista ridpassens känsla och upplevelser!
I förrigår och igår åkte jag till Sanna för att rida i en riktig paddock och kunna träna och rida för att se och känna vad vi har lärt oss, och se om jag märker skillnad när underlaget är optimalt..
I förrigår när jag lastat in Penrose och stängde skötardörren så hör jag hur han börjar hoppa omkring där inne, jag skyndar mig dit direkt (han har alltid stått lugnt och stilla) öppnar och ser hur han nästan lägger sig ner... Tur som är så lyssnar han på mig direkt och lugnar sig så fort jag kommer in och pratar med honom, kände att det här kan sluta illa om inte jag tar det lugnt och får honom lugn snart! Som sagt, han lugnade sig fort och jag stängde åter dörren och åkte iväg. Robert som var med vid händelsen bara kollade på mig och var inte helt till freds med att jag skulle åka, men allt gick jättebra och inga större konstigheter hände igen...
Tanken som for genom mitt huvud var, varför gör han så här? Och det ända jag kan tänka är att han har bara åkt transport 1 gång efter att vi var ner till Skara och då hade han ju ont i vänster knä och hade väldigt svårt att ta stöd på vänster i vänstersvängarna och troligtvis har han fortfarande känslan av att det gör ont att åka transport... så vi puttrade iväg, körde 25-30 km/h på våran krokiga väg bara för att ge honom känslan av att det här inte är farligt och kommer inte att göra ont.
Så väl framme hos Sanna och vi började vårt ridpass:
Penrose är pigg och glad!! Har först lite svårt att koncentrera sig på vad jag vill, men efter 10 minuters bara skritta runt och kolla av stället så började vi jobba. Oj oj oj, vilken skillnad det är att rida på en bana!! Och jag får ganska snart ett kvitto på att vi faktiskt har lärt oss massor och att det är stor skillnad! Penrose följer yttertygel och innerskänkel väldigt bra och vi kan verkligen leka på banan! Rider öppnor och slutor på långsidan, går in i diagonala slutan (kanske så snygg, men på g åt rätt håll), piruetter och förvända piruetter, och då med bogförflyttning!! Jag hinner knappt tänka övningen fören han tar min hjälp och det är en häftig känsla, att i stort sett med bara min tanke överföra övningen och han tar den!! Tog även lite galopp och den har helt klart förbättras den också, dock finns det mycket kvar, men vi har ju knappt galopperat på bana så det är klart att hans balans i kurvorna och styrkan finns ju inte där än, men han skötte sig fint!!
När det var dags att åka hem, slog det mig att jag byter sida som han står på i transporten. Han står allt som oftast på höger sida men då har han ju inte samma stöd vid vänstersvängar, även om min mellanvägg är stadig så är det ju faktiskt skillnad på den och väggen. Så han fick åka hem på vänster sida för att se om det blir bättre för honom och om det blivit en mental grej med högersida?
Resan hem gick jättebra och han stod lugnt och stilla :D
Så igår åkte vi tillbaka till Sanna för ytterligare ett pass. Penrose fick stå på vänster sida och knallade på transporten direkt (han har ju inte varit svårlastad förut heller, kanske tagit 20 sekunder att gå på lemmen) så han verkar digga vänster sida i transporten :)
Direkt jag kom upp på Penrose och började rida kände jag att han var med mig direkt! Önskar att jag hade haft nån som filmat oss igår!!! Han gick som en dröm!! Fin sökning fram till handen, jag behöver bara flytta mitt bäcken och han går in i slutorna, galoppen fungerar bättre, fin för tygeln på bogarna och allt bara flöt på, magisk känsla!!! Så jag tänkte att nu är det dags för nästa steg... samling... Lånar ett spö av Sanna, första gången jag rider med spö... kan ju bli spännande tänkte jag ;) I halten stryker jag spöt över hans rumpa och ner på låren så han är förberedd på att det är där jag kommer att lägga spöet även i skritt och trav och det accepterade han fint! Så fram i skritt och jag tar honom för första gången på enhandsfattning och spöet i andra handen.. tappade visst lite sökning från början men sen förstod han att jaha, du menar att jag ska gå som vanligt och kom sen fint fram till handen igen. Från framåt/nedåt ändrar jag bara min sits och samlar honom, petar lite lätt på svansroten för att han ska vinkla sitt bäcken åt rätt håll, vilket är ju konstigt och Penrose kom inte riktigt ihåg att drivning betyder inte framåt utan uppåt och mer energi på stället... fick påminna honom och på andra försöket känner jag hur han samlar upp sig, manken och halsen kommer upp, bakbenen kommer in under honom och bäckenet är slutet och han har energi i steget! Han är ju en naturbegåvning denna häst!!! Släpper fram honom igen och även om han hade bra steg och ryggverksamhet innan så kan jag säga att nu blev det ännu bättre!! Gör om samlingen några gånger till i båda varven och släpper fram honom och det är en häftig känsla, när samlingen funkar och dessutom ger ännu bättre steg och rörelser efteråt!! Min superduktiga lilla rara ponny!! Han är så jäkla häftig att rida på och jag har faktiskt stor tilltro på att han kommer bli riktigt duktig och nu ska här tränas så vi kan visa för Christofer när vi åker till Hällekis v.11 att vi lärt oss och tränat på vår läxa och att vi är redo för nästa steg i vår utbildning! Kommer lägga fokus på galoppen nu ett tag framöver också så vi kan jobba vidare i den också! :D