Vad har då hänt i dressyr? Har vi kommit nånstans?

Har kopierat mina facebookinlägg:
 
15 oktober:
Känslan som uppstår när man lyckas aktivera magmusklerna så ryggen kommer upp och hästen blir helt självbärande är så jäkla häftig!! Penrose har rätt så bra gångarter från början, men det är lätt att förstöra gångarterna och svårt (tycker jag) att förbättra dom, men idag fick jag kvitto på att jag gjort rätt och är på rätt väg! Ryggen kommer upp, schwung genom hela kroppen, och känslan av att man är ett med hästen, man sitter helt still i traven, och en väldigt lätt kontakt med hästens mun (testade till och med att helt släppa tyglarna och han fortsatte i rätt form) är så coolt!! Faktiskt lite stolt över mig själv och ger mig en klapp på axeln och många klappar till Penrose som är en grym läromästare, trots sina unga år och inte så långt gångna utbildning, genom att bara vara häst :D
 
26 oktober:
Ibland är det bara meningen att man ska trotsa sin egen trötthet och gå ut och rida!!! Passet idag var det klart bästa vi någonsin gjort! Känns som lägsta nivån har tagits flera trappsteg upp!! Energiboost och glädjerus i hela kroppen!
 
Så ja, vi har faktiskt tagit oss flera steg framåt och det är riktigt kul att känna att Penrose börjar bli en ridhäst och inte bara behöver unghästsridning utan vi faktiskt kan börja rida på "riktigt"! 

Kommentera här: