Här har det hänt en hel del och jag sammanfattar allt i ett inlägg...
För övrigt i sommar har vi faktiskt mest bara slappat och ridit ut i skogen, kanske inte alltid lika mysigt som det låter :P Penrose har som de flesta hästar har sin trotsålder mellan 5-6 år, så det har varit en hel del lufthinder, ibland så höga att jag undrar hur högt vi egentligen skulle kunna hoppa över hinder... Han har stutsat och farit fram som en tok, min vän Lovisa som jag ridit tillsammans med har frågat mig, vet inte hur många gånger, om jag gett Penrose nåt uppåttjack och om jag tror att jag kommer att sitta kvar!
Han är som en duracellkanin, både energi och stutsar fram! Men som Lovisa brukar säga: Det är ju humor att rida med er och din häst är ju inte som andra!! lite AD/HD hållet :D
Och mitt "problem" är att jag kan inte göra annat än att skratta åt honom, han är ju ett lyckopiller trots allt även om jag har försökt förklara för honom att det ger minuspoäng att tappa sin ryttare, men det verkar inte som han bryr sig ;)
Ja! Penrose har blivit storebror!! och han tar sig roll på största allvar! :D I slutet på juni kom en liten raring hit på 1 år och 2 månader gammal, Lövåsens Flying Shadow, och kan ni gissa hans ras?! Ohh.. spänningen är oliiiidlig.... okej, han är en welsh cob!! Som sagt, Penrose har tagit sin roll som storebror på stort allvar och jag får i alla fall känslan av hästar av samma ras förstår varandra väldigt väl och dom känner en större samhörighet. Penrose och Shadow är som ler och långhalm även om Penrose blir en aningens svartsjuk när jag klappar och tränar Shadow ;)
Så gick sommaren och vi har tränat lite både i ridning och frihetsdressyren, men som sagt mest varit i skog och mark och bara lufsat hade jag velat skrivit men hopp och stuts är väl också en typ av ridning ;)
Så kom augusti och träning på banan började bli mer aktuell igen. Penrose kändes fin men nånting störde mig... eller kanske egentligen Penrose, men vad det var kunde jag inte säga. Höger varv gick bra, fin framåt nedåtsökning, fint rundad för min innerskänkel men sen kom höger galopp och det bara gick inte! Vi var där igen... jättefin vänster galopp i höger varv! Vänster varv flöt på fint, inga konstigheter och det var då jag bestämde mig, nu åker jag till en equiterapeut! Sagt och gjort och en vecka senare var vi där. På vägen dit i transporten blev jag övertygad om att nåt var galet.. I vänster svängarna såg jag i kameran att Penrose inte ville ta stöd på vänster bak och bli bärande där och då slog det mig att i höger galopp är det ju vänster bak som är det bärande benet. Väl framme hos Marina var Penrose sjöblöt i transporten och min klump i magen växte, han har nåt som stör honom!
Marina gick igenom honom och sa vad hon trodde att jag upplevt och det stämde bra! Ut på banan och där och då såg jag att han var halt och mitt hjärta höll på att hoppa ur!! Inte min vän!! Han ska inte ha ont och vara halt!!
Dagen efter ringde jag direkt till Axvalla djurklinik (Skaras filial) och fick en tid bokad på torsdagen alltså två dagar senare, tog semester från jobbet och åkte dit.
Samma sak upprepades när vi åkte dit, Penrose tyckte vänster svängar var jobbigt... Laste ur och gick in på kliniken och jag är grinfärdig men lyckas hålla tillbaka tårarna.
Lars kommer, böjprov och voltprov görs, genomgång av leder och samtal efter... Nu kommer domen, tänkte jag... Jaja, skitsamma om han inte kan bli ridhäst! Frihetsdressyr kan vi alla fall göra var tankar som for genom mitt huvud! Bara han får leva och må bra!
Lars tittade på mig och förklarade att han inte såg nån hälta utan det ända han såg var möjligtvis en något liten fördröjning i vänster bak men inget som andra söker för... Ups.. känner mig lite dum, här tänker jag det värsta och enligt honom är det inte ens nåt folk söker för?! Det Lars säger är att Penrose är vänsterfödd och jag fick mig en lektion i att se skillnader i hans kropp och vad jag kan tänka på i min ridning och vad han tror att jag känt och han sa att med den ridning och den känsla du har så kommer det inte bli några som helst problem.
Jag frågar vad behandlingen blir och Lars tycker att för Penroses skull ger vi en behandling metacam i 10 dagar så han kan slappna av och börja våga använda sin kropp igen då det finns en begynnande knäledsinflammation i vänster bakknä vilket kan få honom att hålla igen rörelser.
När Lars gick för att skriva ut receptet var tårarna nära! Puhh, min fina älskade lilla ponny mår ganska bra och prognosen är inte annat än väldigt bra då han inte egentligen är skadad knappt (fast han i mina ögon är det). Lastar in och i bilen kommer glädje och lättnadens tårar och jag får sätta mig en stund å bara andas för att sen åka dom 19 milen hem igen.
Efter det här har vi återigen tagit upp skogsturer, (mer galna än innan tänkte jag säga ;) ) bara lekt och haft kul, även frihetsdressyren har varit lite i fokus ( kommer att skriva separata inlägg om just speciella träningspass)
Så för 5 veckor sen bestämde jag mig för att sko Penrose.. Är ju ingen fantast av skor, men jag insåg att ska vi kunna träna kondition och rida var vi vill, få Penrose att slappna av i kroppen ( han har ju trots allt gått å spänt sig tycker jag på grusvägarna) så blev valet att sko honom! Den största skillnaden jag märker är att han har blivit ännu piggare (brukar skämta och säga att det var baskemej bättre när han var lite öm) och att han vågar ta ut steget lite mer och fått mer swung i steget! Så än så länge får jag ju erkänna att skor är bra för vissa hästar ;)
Och igår red vi ett nytt pass på banan och det är det bästa passet vi någonsin ridit!! Dansa med sin häst och bli ett med den är känslan som kom till mig igår! Kommer också ett separat inlägg om det här!
Min goa underbara gulliga vän, han ger mig gråa hår emellan åt, men varje hårstrå är värt det och jag lär mig nåt nytt hela tiden!
Han gnäggar och kommer i full galopp varje dag jag kommer ut till stallet så nån sorts ömsesidig kärlek borde det va, eller tror ni att han bara ser mig som en vandrande matmamma?! :P