Ollies Lord Penrose

En person som dykt upp med jämna mellanrum här i bloggen är ju min goa vän Lovisa och hon kommer med all säkerhet dyka upp ett antal oräkneliga gånger till. Det är hon som "sparkat" ut mig på ridturer under hösten och vintern faktiskt. Hon har ett stort tålamod med mig och har en fantastisk förmåga att inte tröttna på alla mina usch det är kallt ute, det snöar, det blåser, det är halt...mm. Ståndaktigt skickar hon sms och frågar om vi ska ut och rida! Hon tycker att hon tjatar men om ni visste vad jag uppskattar den tjejen!!! ❤ Och det bästa av allt, vi har så jäkla kul ihop! Det är alltid med ett leende jag kliver av Penrose efter ridturerna trots att jag ibland skakat av frusenhet i kroppen så är jag alldeles varm inombords. Alla skulle ha en Lovisa 😍 Så vi har ridit en hel del tillsammans och hon har hjälpt mig med liten uppbyggande övningar under den här tiden som vi kunnat träna på i skog och mark för att bygga upp styrka i Penroses kropp för att igår kunna åka till ridhuset för första riktiga dressyrträningen på 1 1/2 år!! Lovisa är diplomerad ridlärare inom integrerad ridkonst, ett träningskoncept framtagen av Christina Drangel, en otroligt duktig och kompetent person som har sitt fokus på att all ridning ska vara gynnsam för just den hästen som rids just nu och varje häst är unik och vad behöver just den här för att gynnas! Så igår skickade Lovisa ett sms och frågar när och var vill du rida? Känner latmasken..vädret är allt annat än trevligt men vi bestämde att vi åker till ridhuset! Sagt och gjort, lastar ponny som knallar på som ingenting nånsin hänt i släpet, puttrar iväg och det går väldigt bra! Nån liten tendens ser jag i kameran att vänsterkurvorna spökar lite men det sitter nog mer psykiskt än fysiskt nu, jag får lite stresspåslag men Lovisa lugnar mig och vi kommer fram! Väl i ridhuset hoppar jag upp och börjar skritta fram, och han känns så fin direkt, kliver på, är pigg och jätteglad utan att vara het! Vilken känsla! Passet börjar och här börjar jag misstänka att nåt är skumt.... Lovisa och Christofer är i maskopi med varandra?! 😱 Hon säger till mig att slutar inte du rida med innertygel så plockar jag bort den!! Exakt det Christofer sa till mig sist jag red för honom också 🤔 Påhopp skulle jag säga 😝 Passet rullar på och jaja efter ett tag så får jag väl ge henne rätt då... Man kan göra så men...fasen det är ju rätt 🙄 Passet går så bra, jag är mer än nöjd med tanke på hur ringrostig jag är!! Han känns så fin! (Schwung som går genom kroppen och även när vi travade på i friskt tempo och det skumpar rätt mycket egentligen så är det bara min rygg som rör sig, rumpan var i kontakt med hans rygg och följde varje steg han tog 😁) Penrose däremot kommer visst ihåg...Och inget pokerface har han utan avslöjar sin ryttare direkt 😒 Så fort jag hamnar 1 cm fel, viker mig i sidan, har ena axeln i fel position så faller han ur övningen... Lite mindre känslig kunde han väl va?! 😜 Men det är häftigt att sitta och känna den kontakten med sin häst, att känsligheten är så pass att vi är ett med varandra, vi vi blir en kentaur, vi är sammankopplade som i filmen Avatar ❤ Det roliga var att Penrose kändes så nöjd han också och även om vi har lång väg till avancerande så är vi nu på gång och det är ju det viktigaste, att han mår bra igen!! Nu kom det kritiska...hemresan... Ponny med "trötta"muskler..Och stå i släp... Men det gick riktigt riktigt bra!! Långt över förväntan och det är nog som Lovisa sa, både du och Penrose måste börja tro på att det går bra! Och visst har hon så rätt ❤ Så bubblande lycklig lastade jag ur honom och njöt av passet i kroppen hela kvällen 😄😀😍